Både tvärvetenskap och särvetenskap behövs

Tvärvetenskap drabbas ofta av ödet att mötas av en positiv läpparnas bekännelse kombinerad med ett kompakt tyst motstånd i olika fonder och nämnder när det sedan gäller fördelning av medel till forskning. Göran Möller, professor i immunologi, bör ha en eloge för att han som motståndare till tvärvetenskap sticker ut hakan i öppen attack och på så sätt kanske möjliggör en öppen debatt om de verkliga svårigheterna och fördelarna med såväl tvärvetenskap som särvetenskap.

När det gäller Möllers artikel finns dock en del att säga. En av hans huvudtankar är att inga stora vetenskapliga resultat producerats genom tvärvetenskap. Detta är i grunden fel. De flesta stora vetenskapliga verk har i det förflutna varit vad vi idag skulle beteckna som tvärvetenskapliga. Jämför t.ex. Aristoteles eller Newton. Skälet är naturligtvis att det var möjligt för en enskild forskare att överblicka ett större område än vad som är möjligt i dag. Men även på 1900-talet finns det gott om exempel på framgångsrik tvärvetenskaplig forskning, tex inom biokemi, inom molekylärbiologi eller inom mitt eget område där matematiska modeller framgångsrikt använts ( t.ex. av Noam Chomsky) för att beskriva språklig struktur. Som framgår av exemplen har i många fall det som började som tvärvetenskap idag blivit egna discipliner men detta förhindrar inte att de initierades som tvärvetenskaper.

Ofta har det när det gäller tvärvetenskap varit fråga om unika personligheter som förmått greppa fler än ett ämnesområde. Tvärtemot vad Möller antyder är behovet av sådana forskare troligen större för tvärvetenskap än för särvetenskap eftersom det kräver mera av en person att fördjupa sig inom flera områden.

För att kunna värdera påståendena om fördelar eller nackdelar hos tvär-eller särvetenskap krävs kriterier. De rimliga kriterierna att använda är de traditionella kraven på vetenskaplig kunskap:

sanning, motsägelsefrihet, fullständighet, åskådlighet, ekonomi och fruktbarhet (t.ex. tillämpbarhet).

I korthet kan man säga att sökandet efter sanning är lika svårt för alla. Det förblir en ständigt närvarande regulativ kraft som garanterar dynamik i all vetenskap, såväl sär- som tvärvetenskap. Motsägelsefrihet är möjligen något svårare att uppnå för tvärvetenskap eftersom man oftast måste undersöka en större domän med flera olika perspektiv. Fullständighet är lättare för tvärvetenskap just för att man undersöker en större domän. I själva verket är det detta kriterium som tydligast talar för tvärvetenskap. Åskådlighet och ekonomi är troligen svårare att uppnå i tvärvetenskap än i särvetenskap på grund av problemet med flera perspektiv. Chanserna för fruktbarhet utanför den egna disciplinen är definitionsmässigt bättre i tvärvetenskap. Om man dessutom låter de olika inriktningarna innefatta praktiker ökar möjligheterna för tillämpbarhet. Praktiker i teamet är emellertid lite mindre i resonans med idén om den rena särvetenskapen.

Av denna betraktelse framgår rätt tydligt att vi behöver såväl sär-som tvärvetenskap. Är man fortfarande tveksam tycker jag att Möller ( och andra med särvetenskaplig ideologi) skall fundera på och gärna presentera förslag för hur vi bäst utan tvärvetenskaplig samverkan vinner insikt om sådana områden som miljö, information, kommunikation, kognition, utveckling och varför inte hälsa .

Även om vi kanske kan bli överens om att både sär - och tvärvetenskap krävs, behöver vi emellertid en diskussion om hur de båda bäst bör bedrivas. Är det t.ex. så att tvärvetenskap alltid blir bäst om den bedrivs av personer som själva behärskar flera discipliner. Mycket tyder på detta. I så fall bör de institutionella förutsättningarna för detta skapas på universiteten. T.ex. genom att en forskare kan vara anställd på flera institutioner inom flera discipliner. Detta är vanligt i USA och är en av förklaringarna till framgångsrik forskning där. Vill man upprätthålla dialogen mellan disciplinerna och försöka förhindra att nya ämnen genast uppstår, med de problem med vetenskaplig revirbildning detta kan medföra, bör man underlätta inrättandet av tvärvetenskapliga centra och kollegier där man kan vistas för en kort tid (några månader till ett par år) för att därefter återvända till en särvetenskaplig disciplin.

Eftersom det är sommar vill jag på tal om traditionella discipliner och tvärvetenskap till sist påminna om att gräset bara växer mellan stenarna.

Jens Allwood
profesor i Lingvistik,
ordförande i det tvärvetenskapliga
kollegiet SSKKII,
Göteborgs universitet